Lita Ford

Min gudinna har gjort en fantastisk comeback!
 
Hon har ju sina gamla klassiska album där man verkligen hör att det är Lita och både punk och glam metal har stora influsenser. Men när hon släppte wicked wonderland så visste jag inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag var så besviken för det var inte alls hennes typ av musik. Men nu... NU HAR HON SLÄPPT: LIVING LIKE A RUNAWAY!

Albumet är underbart.. Det är så Lita! Jag blir så glad när jag lyssnar på det...
 
 
 
Lita Ford - Living like a Runaway
 
Underbart alltså!!!

New computer, fresh as hell betch!

ÄNTLIGEN!


En ny dator har äntligen funnits sin väg i min plånbok! Nu är det dags att börja blogga igen... FUCK YEAAAAAAAAH! Jag vaknade nyss, sitter på en madrass i min systers rum. Jag sov faktiskt här inne av den simpla anledningen att hon har en större tv än jag som jag kan ansluta min dator till och kolla på film. Igår såg jag Wrath of the titans. Måste säga att filmen var lite av en besvikelse..
 
Grejen med filmer som handlar om den grekiska mytologin är ju att det finns Gudar! Men i filmen så dog alla Gudar och jag tyckte det tog bort mycket av charmen med filmen. I slutet av filmen kom man fram till att allt övernaturligt var borta och att Gudarna inte behövdes längre.. Ni vet som när alverna åker ut på det stora haven eftersom det är människans tur på jorden i Sagan om ringen? MEN NEJ! I Fantasyfilmer vill man fan ha det där övernaturliga så att man kan tänka att ens problem inte är så viktiga längre. Jag menar.. Jorden har iallafall inte Kronos fängslad i de djupaste hålorna man kan tänka sig.
 
Nåja! Nu ska jag nog slänga i mig lite frukost..

I dont go looking for trouble

Trouble usually finds me.

Det är inte riktigt min grej att blogga med ful design. Jag stör mig sådär pinsamt mycket. Idag är det lön iallafall och jag är glad. Jag undrar om det kommer vara samma sak att flytta in i en ny lägenhet som det är att skaffa blogg? Känner mig rätt random just nu.

Vet ni vad jag är trött på? Folk som lägger upp recept på kladdkaka och liknande på sina bloggar. Det är ju inte alls svårt att motstå det bara sådär men nej, snälla: Lägg upp ett recept på "Bästa kladdkakan".

Just nu spelas Westlife på högsta volym, tror kvinnoveckan börjar smyga sig på mig. Känner för kärleksfulla låtar som ger mig tårdrypande känslor. Idag började jag gråta på bussen för att en elefantmamma i München förlorade sin lilla bebis som hette Lola och var född med ett hjärtfel. Sen fanns det en bild på elefantflocken som sa farväl till den döda ungen. Jag börjar fan gråta nu.
Känner att det är dags att ägna mig åt mer Westlife låtar och dyrka Jason Momoa.
PS: Saknar Ellia.

TESTING

Expecto Patronum.

RSS 2.0